Bryt ihop och kom tillbaka

Efter två dagar utan att kunna träna tänkte jag äntligen ta tag i veckans löpning igår. Jag körde grymt bra pass på gymmet på förmiddagen, kände mig stark och snygg och övade mina armhävningar med 2! (klarar nu 7 riktiga, i slutet av passet!) Och jag kommer allt närmare att klara en chin, det kändes awesome!

På eftermiddagen tog jag mig återigen iväg för att få löpningen avklarad. Var verkligen opepp, men har man gett sig fan på något så har man. Ut och iväg med musik i öronen, runkeeper sade att det blev dags för löpintervall nummer ett och jag började öka farten.
- Skärande ont i högerknät.
Jag svor högt, gick en stund och försökte igen.
- Fortfarande ont.

Jag var så arg, ledsen, frustrerad... allt det där som får en att börja koka inombords. Så jag aggroställde mig i plankan i 90 sek, aggrolyfte stockarna i utomhusgymmet, sparkade på en stubbjävel som bara fortsatte stå där, vilket gjorde mig ännu argare (vad hade jag väntat mig, att den skulle börja gråta?).
Trött och arg gick jag hem till Mr. igen, satte mig på hallgolvet och började störtböla. "jag vill ju-hu bara sprii-hi-hingaaaa! :(" Hulkade jag fram medans älskade Mr. försökte trösta med kramar. Jävla skit... Jag som trodde jag var igång...

Nåväl, efter att ha deppat ihop totalt igår över både det ena och det andra (negativa tankar sprider sig) så tar jag nya tag, fokuserar på det som går bra och lägger energi på det istället. Jag är stark, snygg och på god väg att bli ännu snyggare och starkare!

Nu ska jag knata ner till Mölndal centrum och se om min cykel står kvar och är hel, har inte fått tummen ur och hämta den på över en vecka :P Wish me luck!

/C